Italien 2002

Klubben inbjöd till en resa till Italien i våras och glädjande nog fick vi mer respons än vi trodde. 14 st förväntansfulla lämnade Arlanda och styrde mot Bologna ca 3 mil från Modena och Maseratifabriken.

Domus och Lauro

Med hyrbilar hittade vi ganska snabbt till vårt hotell i Maranello (kan man tänka, där ligger ju Ferrarifabriken). Hotellet heter fortfarande Domus som det gjode för mer än 20 år sedan när jag bodde där senast. Fast nu är det Best Western Domus och därmed lät att hitta på webben. Programmet för de 3 dagarna var att besöka Maseratifabriken, titta på diverse renoveringsshoppar och prova några trevliga restauranger. Redan på vägen till Maranello passerade vi Modena och passade då på att äta lunch på Lauro. En restaurang där bilentusiaster och folk från Maseratifabriken samlas då det ligger på Viale Ciro Menotti. En välkänd gata för Maseratisti.

Det visade sig att Lauro fått ny ägare och är nu inte lika inne som förrut. Lauro har för mig en historia. Den startades för 10-15 år sedan av en man som dessförinnan hade en uterestaurant 100 meter därifrån. På detta lilla enkla matställe åt vi ofta lunch med pasta och Lambrusco på sjuttiotalet när jag de första gångerna besökte Modena med Mats Danell och Dan Hedborg. Han insåg att många av hans kunder var bilentusiaster och att det fanns en marknad för dessa. Så kom Lauro till. Nu var vi 14 män och kvinnor inklusive 3 gäster från Finland, vår bil glasleverantör Antti med fru Carita. En annan hot resenär, Åke Nordqvist med Joanna och dottern Emma, var i Modena för första gången.

Maseratifabriken

Maseratifabriken besöktes och vi visades runt av Giorgio Manicardi, en av de få på fabriken som varit med de senaste 30 åren på säljsidan. Han kunde sin fabrik och berättade att karossen till den nya bilen fabriceras i Turin på ITCAR. Masearti har så tuffa krav på karossen att varje kaross med fel skickas tillbaks för justering. På detta sätt kan man leverera karosser med bättre kvalitet än Ferrari. Dessutom är Maseratis produktionslina modernare än Ferraris. Åke diskuterade lacker med fabrikens karossgranskare. Maserati använder en leverantör som i Sverige ger ojämna kulörer. Fabriken hade dock inga problem.

Även Maseratis nya, flotta huvudkontor beundrades. Maserati Museet eller Pannini Museet (se www.maserati.it) som det också kallas är skapat av mr Pannini med son och ligger i utkanten av Modena på vägen till Rubiera mot Parma. Där driver man också en ostfabrik, Hombre, så det är mycket passande att köpa Parmesanost när man ändå är där. Museet har sitt ursprung i The Maserati Collection (skapat av Omar Orsi) och grundades i samband med att de Tomaso sålde Maserati fabriken och inte lät fabrikens eget museeum följa med i köpet vilket Fiat hade trott. Dessa bilar höll på att skringras för vinden när de annonserades ut på Brooks i London för ett antal år sedan. Mr Pannini grep dock in och köpte hela Maserati Collection och bildade museet. Där finns de flesta Maserati GT bilar men också sportvagnar som ASCGs Coupé från 1954, en Birdcage med Drogokaross, single seatern Eldorado från 1958-59 samt en del GT prototyper som Simun. Man skall kanske tillägga att alla bilar i Museet körs, dvs de kan startas och tas ut på stan. Sportvagnarna används i historiska racertävlinger i Europa och USA: När vi ändå var på vägen mot Rubiera så måste vi ju besöka Clinica Gastronomica Arnaldo och äta en god middag. Dagen var dock ung så vi fick koppla av i shopping centret med matbutiker. Där botaniserade vi bland frukt o grönt, tårtor o godis och inte minst i vinhyllorna.

Arnaldo

Clinica Gastronomica är en restaurang med historia. Även hit har Ernesto Ferrari och andra bilfantaster hittat. Det syns på de gamla bilderna på väggarna. Arnaldo är en gammal familje restaurang med anor men den har expanderat de senaste 20 åren. Dock inte med nybyggda lokaler. Man har bara tagit mer av den stora privata byggnaden till restaurang. När jag var där första gången i mitten på 70 talet användes bara ett rum för restaurangen. Nu är det många fler rum. Dessutom har man kanske 15-20 mycket trevliga rum för uthyrning. Se www.clinicagastronomica.com. Det var här vi egentligen skulle ha bott men det fanns inte plats så vi fick hålla tillgodo med Hotell Domus i Maranello. Men var försiktig med bokning av rum Arnaldo. Även om man beställer kanske det inte finns något ledigt rum när man kommer. Från menyn kan jag rekommendera grillat (eller ungsstekt) kött som serveras från en vagn. De kör enkelt och elegant fram vagnen till ditt bord med de olika kötträtterna och man kan välja en skiva av det och en skiva av detta. Till dessert tar jag gärna creme caramel med jordgubbar och grädde som serveras från en annan vagn. Glöm sedan inte fingerborgen kaffe.

Ferrarimuseet i Maranello

När man bor i Maranello ligger det nära till hands att promenera i kvarteren runt hotellet och där fastnade vi ganska omgående i diverse Ferrarishoppar och de fanns i mängder. Dessutom besöktes ett ganska litet (i Ferrarisammanhang får man inte säga oansenligt) Ferrari museum. När man är trött och lite tråkad av detta hittar man hellre till den lilla renoveringsshoppen för Ferrari just brevid Il Cavallino, Ferraris lunchställe.Där är man välkommen och titta på diverse renoveringar som pågår och diskutera teknik om man kan hantera språket. Sen slinker man in på Il Cavallino och avnjuter en lunch.

Stanguellinimuseet

Det finns mycket att göra i Modena trakten. Vi hittade Stanguellini museet på via Reggio Emilia bakom en FIAT shop. Vi guidades av en man som arbetat lång tid på fabriken. Stanguellini gjorde små sportvagnar under 50-60talen, fantastiskt gulliga och mycket röda sportvagnar och de påminner mycket om OSCA (Maseratibrödernas sista projekt).

Candini-shoppen

Vi hann med 2 st renoveringshoppar till, Candini och Campana. De ligger på samma gata, via Livio 19 resp 60, en tvärgata till via Emilia från västra sidan av Modena. Candini höll just på att renovera en 3500 GT cab. Där fanns också en A6GCS sportvagn från 1954 och diverse biturbo. Här kan man också köpa vissa reservdelar och regalia.

Campana

Campana är dock mycket större och har köpt Maseratifabrikens hela lager av gamla reservdelar. Men de nytillverkar också vissa delar. När vi var där så tittade sonen Pannini in och skulle se till sin Birdcage från 63 som lämnats in för renovering. Det är den enda Birdcage med en V12 i. Om den motorn är isatt efteråt eller ej vet jag ej idag. Den bok om Maseratis Sportvagnar som kommit ut nyligen beskriver alla exemplar av Birdcage som man känner till men ingen med en V12 i. Något att forska i. Denna bil lär hamna på Pannini museet förstås.

Sista dagen spenderades i Bologna men tyvärr regnade det mest hela tiden och lusten att utforska de små mat och vin butikerna svalnade. Det finns mycket kvar att utforska i Modena. Vi skummade bara på ytan och vi kan inte nog tacka flickorna för deras tålamod. Jag hoppas de också hade lite roligt.